Tänk att tiden går så fort....
Att det har gått 5 år sedan du valde att lämna oss?!

Jag tänker på dig ofta, och det gör ont!
Ont att veta att jag aldrig mer kommer få prata med dig...Aldrig mer få höra ditt skratt...

Jag minns fortfarande den dagen, som om det var igår...
Den dagen jag fick DET samtalet. Samtalet där jag hör en röst som säger Sätt dig ner Jenny, jag har nånting jag måste berätta...
Kommer ihåg känslan...Knäsvag, hugget i bröstet o trycket där över...
Det är SANDRA....SANDRA är död.....!
MÖRKT! Hugger till och jag gråter... Det är inte sant! Det kan bara inte vara sant! Min fina, fina vän!
Det var min mamma som ringde...Som fick ge mig detta svåra besked..

~*~*~ Sandra ~*~*~
Du var mitt ljus i mörkret när jag som bäst behövde det..Du var min bästa vän, som jag kunde lita på i vått o torrt. Du fanns alltid där...! Men inte nu längre...
Önskar så att du sträckt ut din hand, bett om hjälp, mitt stöd...!
Jag hade ju funnits där för dig - det vet du...
Så som vi alltid gjorde - Vi fanns där för varandra...

Jag saknar dig så otroligt mycket! Och jag hoppas att du har det bra där du är...!

Jag kommer aldrig att glömma dig...! Du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta, min fina älskade vän!