Att barn kan köra utfrysningsmetoder mot varandra i stil med; man kan bara leka två i den här leken etc är enligt mig mer acceptabelt än när VUXNA MÄNNISKOR tar till dessa.
När vuxna tar till denna utfrysningsmetod, bland andra, så blir det rent utav pinsamt. Patetiskt.

När man var liten så fungerade man så ist för att ärligt säga att; Nej vi vill inte leka med dig.
Men jag trodde att när man blev vuxen så växte man ifrån dessa fasoner.

Jag har märkt att så inte är fallet. Tyvärr..

Själv är jag för snäll för mitt eget bästa. Ställer upp i vått o torrt men tar aldrig något tillbaka. Väntar mig aldrig något i gengäld. Inte ens så mkt som ett tack har man begärt.
Självklart så hade man önskat någon form av uppskattning i många lägen genom åren.

Jag vet att det är många som fungerar så, ställer upp gång på gång. Men vare sig förväntar sig eller får något tillbaka.
Som sedan i tysthet blir ledsen inombords men ler utåt.
Som låter sig behandlas på detta sätt. som hellre säger Ja, Tack och Amen istället för att sätta ner foten och visa att det inte är acceptabelt att behandla mig, behandla någon, på det här viset.

En gång i tiden var även jag den personen som enbart sa Ja, Tack och Amen.
Jag är fortfarande för snäll för mitt eget bästa, men jag är inte den som bara sitter tyst i ett hörn och accepterar vilken behandling som helst.
Jag har fortfarande en bit att gå för att komma till den punkt då jag verkligen sätter ner foten ordentligt och visar att det här accepterar jag INTE. Jag går hellre min väg...
Jag bjuder hellre in ALLA än ingen alls. Vare sig jag vet att dom kan eller inte så frågar jag oavsett vad det gäller. Då jag vet hur det känns att bli uträknad så behandlar jag andra på det viset jag själv vill bli behandlad.

Men jag anser att man ska tänka sig för både en o två gånger innan man utför en handling.
Man kan så lätt såra andra, medvetet eller inte...

Det är inte roligt att vara den person som alltid känner sig eller blir utanför. Man ler, säger ja visst, jag förstår. Medans man egentligen, innerst inne, blir ledsen. Jag VET för jag har varit i sådana situationer.

Så till er som fortfarande sitter där i hörnet och säger Ja, Tack o Amen. Stå på er! Visa att det INTE är acceptabelt att behandla er på det sättet. Det är tufft i början, men man mår så mkt bättre när man väl tar steget ut från hörnet. Låt er inte bli trampad på!

Och till er som kör dessa utfrysningsmetoder, som kör på som en ångvält. Tänk er för innan ni utför en handling. Det är många som blir sårade på vägen. Som gråter i det tysta.

Det är heller inte roligt att som vän, se på när ens vänner blir överkörda o ledsna gång på gång.

Detta var vad jag filosoferade om idag...

"Mina ögon kan glittra, Mina läppar kan le...Men sorgen i mitt hjärta kan ingen se...
Jag kan vara ledsen även fast jag ler...För tårarna kommer när ingen ser..."