*L*Å*G* har jag varit nu hela kvällen...
Sorg o saknad har sköljt över mig...
Värken är återigen uppe på sin "peak". Och jag vet att den kommer vara där uppe ett X antal dagar nu. Jag är känsligar när det är som värst. Kan inte stå, sitta, ligga. Gör ont i axlar, nacke, rygg, ben, knän, händer o fötter.
Fnular på hur det kommer bli med dagis för vanten i veckan??? För när värken är så här så klarar jag verkligen inte bussturerna. Känns värdelöst helt enkelt.
Hade tänkt att vanten skulle gå två dagar veckan som kommer. Men kommer inte dit om det ska vara / när det är så här.
Så tiden får väl utvisa hur det blir. Han behöver ju få leka av sig, samtidigt som han även behöver en pigg o glad mamma hemma. Vilket är viktigast???


Känner mig riktigt låg, tråkig, off...Ljuset i horisonten är att jag äntligen får krama om min älskade lilla pojke imorgon.

Meningen med livet är att få älska dig....


So long...

Feel free to walk a day in my shoes...*pain*...