Sista dagen med min fina, fina Tessie-tjej....SAKNADEN o TOMHETEN är ENORM....På fredag skull hon ha fyllt 8 år....

Det gick lugnt o fint till när Tessie skulle få sin sista vila...Bad veterinären först att lyssna på hennes lungor en gång till för att försäkra mig om att jag verkligen gjorde rätt val. Men nu när jag tänker efter så försvann MIN Tessie för längesen...Hon var inte samma tjej nu.
Hur som haver så hade hon mer ökade andningsljud denna gången.
Hon fick sin lugnande spruta och då brast det för mig...Tårarna strömmade...Tessie kikade på mig, slickade på min hand, försökte resa sig, viftade på svansen osv...Till sist la hon sig på sin valp-filt, tätt intill mig och med sitt huvud i min hand...Jag sa till henne att det var OK och att hon fick släppa taget nu...Att det inte var för hennes skull jag var ledsen utan för min egen...Det gick fort...2 djupa suckar och sen var det över...JOBBIGT!
Detta var det absolut bästa jag kunde göra för henne nu, hur ont det än gör...
Hon gav mig ALLT hon kunde, sitt liv...Hon skänkte mig så otroligt mycket kärlek o glädje.
Så som tecken/bevis på min kärlek för henne gav jag henne frid o ro, den sista vilan....

Snart min älskade tjej kommer du hem igen.....