CRAP!!!!!
This is truley a SHITTY DAY!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Och med tanke på inlägget innan så kan ni nog räkna ut vad det stora hela beror på...
När man mår som jag gör och bara är där man är så känner man sig rätt lätt o ofta typ ENSAM, LEDSEN, och allmänt DOWN....
Missförstå mig rätt nu....
Jag har mycket att vara tacksam för. Har en underbar lite rödhårig pojke som jag älskar mest av allt i hela universum. Är så stolt över honom o att jag får vara hans mamma. Mitt hjärta brister varenda gång han åker till sin pappa.... Jag har en underbar mamma o pappa som älskar mig...Jag har helt underbart fantastiska vänner som ställer upp i vått o torrt (f.i.n) och jag har även fått hitta kärleken igen...
Men ändå.....
Ibland känns det som att jag nästan kvävs av ensamheten....gaaahhhh!!!!! I hate this shitty PAIN!!!!
Jag önskar att jag kunde få leva som alla andra, få återuppleva en dag UTAN VÄRK ...Helt ärligt så kommer jag inte ihåg hur det känns...
Jag mår dåligt över att min värk hindrar mig från att ta bussen och lämna min son på dagis, för att den hindrar mig från så många tillfällen då jag kunnat få spenderat några timmar med dom som betyder något!
Jag mår dåligt över att jag nu tvingats ta beslutet att inte ha min son på dagis på mina veckor, och det har jag även meddelat hans pappa.
Jag HOPPAS att vi ska kunna mötas på halvavägen och komma fram till ett beslut gällande Anthons fortsatta dagisgång.
För jag KAN inte lämna honom längst upp på Sätra längre....Och det känns TUNGT!!!
Min pojke tycker om att gå på dagis, få komma ut o leka en massa osv.
Men min förbannade värk hindrar mig från att ge honom det. Hindrar mig från 3 timmars bussresande / dag.
Och jag känner att jag först o främst måste prioritera att Anthon har en GLAD mamma hemma som orkar LEKA, orkar LYFTA honom osv...
Det riktigt SKÄR i mitt hjärta när jag tänker på de gånger då jag INTE orkat lyfta upp min son för att KRAMA, för att TRÖSTA som vilken mamma som helst. Utan istället då tvingats sätta mig ner på golvet o på så sätt kunna hålla om honom.....
Tårarna rinner....
SHIT, CRAP, DAMNIT!!!!!!!
Och med tanke på inlägget innan så kan ni nog räkna ut vad det stora hela beror på...
När man mår som jag gör och bara är där man är så känner man sig rätt lätt o ofta typ ENSAM, LEDSEN, och allmänt DOWN....
Missförstå mig rätt nu....
Jag har mycket att vara tacksam för. Har en underbar lite rödhårig pojke som jag älskar mest av allt i hela universum. Är så stolt över honom o att jag får vara hans mamma. Mitt hjärta brister varenda gång han åker till sin pappa.... Jag har en underbar mamma o pappa som älskar mig...Jag har helt underbart fantastiska vänner som ställer upp i vått o torrt (f.i.n) och jag har även fått hitta kärleken igen...
Men ändå.....
Ibland känns det som att jag nästan kvävs av ensamheten....gaaahhhh!!!!! I hate this shitty PAIN!!!!
Jag önskar att jag kunde få leva som alla andra, få återuppleva en dag UTAN VÄRK ...Helt ärligt så kommer jag inte ihåg hur det känns...
Jag mår dåligt över att min värk hindrar mig från att ta bussen och lämna min son på dagis, för att den hindrar mig från så många tillfällen då jag kunnat få spenderat några timmar med dom som betyder något!
Jag mår dåligt över att jag nu tvingats ta beslutet att inte ha min son på dagis på mina veckor, och det har jag även meddelat hans pappa.
Jag HOPPAS att vi ska kunna mötas på halvavägen och komma fram till ett beslut gällande Anthons fortsatta dagisgång.
För jag KAN inte lämna honom längst upp på Sätra längre....Och det känns TUNGT!!!
Min pojke tycker om att gå på dagis, få komma ut o leka en massa osv.
Men min förbannade värk hindrar mig från att ge honom det. Hindrar mig från 3 timmars bussresande / dag.
Och jag känner att jag först o främst måste prioritera att Anthon har en GLAD mamma hemma som orkar LEKA, orkar LYFTA honom osv...
Det riktigt SKÄR i mitt hjärta när jag tänker på de gånger då jag INTE orkat lyfta upp min son för att KRAMA, för att TRÖSTA som vilken mamma som helst. Utan istället då tvingats sätta mig ner på golvet o på så sätt kunna hålla om honom.....
Tårarna rinner....
SHIT, CRAP, DAMNIT!!!!!!!
Kommentarer
Postat av: cicci
men gumman...ringer dig nu ja..Kram!
Postat av: Jeanette
*kramar om dig massor*
Älskar dig min vän!
Postat av: meee
True friends!!!! I love you my angels!!! *Kramar om*
Trackback