Har gått omkring som i en dimma hela dagen...TOMHET! OVERKLIGT!
Känns som ett fruktansvärt elakt practical joke...

Var till mormors lägenhet idag...Det första jag såg var mormors bil...Då brast det igen. Tårarna vill inte ta slut...
Mitt ordentliga sorgearbete startade efter Anthons nattning. Vill vara stark i hans närhet. Han har så många frågor mammas hjärta...

Imorse: Anthon ser att mamma gråter o tittar frågande. Ger mig en BAMSEKRAM. Förklarar att g.mormor har flyttat till himmelen... "Jaha, så därför är mamma lite lessen?" En stor blöt puss följer denna fråga.
Ja svarar jag. "Har g.mormor fått ett fint hus där?" "Ja, hon har fått ett jätte fint hus där o bor med g.morfar nu. Därför kan vi inte hälsa på g.mormor mera. För hon bor ända uppe bland molnen, vid solen"
Anthon blir lite lessen o frågar: "Men kan inte g.mormor ha ett fint hus här?" Jag förklara att g.mormor kommer att bo kvar i himmelen.

Nu på kvällen ropar han på mig från sängen. När jag kommer fram säger han: "När g.mormor kommer tillbaka från himmelen...Då blir mamma o mormor glad igen!" Och ser super nöjd ut för att han klurat ut det.. Så jag förklarar igen att g.mormor kommer stanna där uppe..

Sorg o saknad i mitt hjärta!